Långsamt har jag börjat inse att det faktiskt hände. Gårdagen och kvällen innan har mest bestått av en tomhet, en besvikelse men framför allt uppgivenhet.
Det finns så otroligt många anledningar till varför det gick som det gick och det återkommer jag till i ett inlägg om några dagar när jag själv har hunnit skaffa mig en bättre överblick och hunnit kolla vissa saker med vissa personer.
Sen kan man ju passa på att konstatera att jag gick på en jävla nit på Aulin, hatten av för Fahlander och Örebro som lyckades övertyga kanadensaren att stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar