Det började helt enligt planerna för Linköping när Weinhandl lyckades knuffa in 1-0 pucken i den första perioden vilket stod sig perioden ut. Men sen blev det bjudningarnas afton i den andra, Timrå fick tre riktigt snälla bjudningar av LHC-spelare och kunde göra tre mål på lite över tre minuter. Efter det var det tack och godnatt i Cloetta Center. Linköping låg på och försökte komma närmare i protokollet men var aldrig mer än nära en reducering, istället kunde Timrå göra två mål till på ett ganska uppgivet hemmalag och det slutade 5-1 till gästerna. Timrå gjorde en riktigt bra match och visade upp ett helt annat spel än tidigare med intensiv skridskoåkning och en betydligt mer stabil defensiv. Sen är det väl lite "vad kom först? Hönan eller ägget?" resonemang hurvida LHC var dålig och Timrå såg bra ut eller om Timrå var så bra att LHC såg dåliga ut.
Roligast var väl i periodpausen när Boork hade suttit och räknat lite till han skulle få besök av Helber i studion och framhåller stenhårt att LHC drabbades av lite storhetsvansinne och har omsatt nästan 200 spelare sedan -99. Räknar man lite på det så blir det runt 14-15 spelare per säsong, vilket givetvis är mycket men inte en helt orimlig summa om man jämför med andra lag. Sen beror allt på vad man lägger in i uttrycket "omsatt" 200 spelare, med eller utan lån? Även utan att räkna in lån så hittar jag några liknande exempel bara när jag klickar runt lite på Eliteprospects. Men men, jag har lärt mig en sak av att följa ishockey och det är att Boork alltid har rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar